maria

2 oktober 2007 07:54

Ja, det kommer jag nog aldrig att glömma:) När jag var själv med tre små, de var mellan tre och nio år... Man var igång från tidiga morgonen till sena kvällen... Men det gick det med:)) Ha en bra dag! Kram

helga

2 oktober 2007 08:47

Jag har turen att ha en fantastisk man som fixar allt när jag är borta och flyger. Hoppas att allt går bra för dig de här dagarna...

trollpackan

2 oktober 2007 08:50

Det mesta brukar gå när man är inne i det, av bara farten liksom.
Åk och hälsa på mannen idag nu, blogga kan du göra sen!
Höres!
kram

Kärleksdravel

2 oktober 2007 10:10

Om man blir tvingad till det så klarar man allt...Själv levde jag så i några år med (fast i en relation) Lever man på det viset så blir man stolt och behöver ingen hjälp (intalar sig detta iaf) Men man klarar det. Men jag förstår din frustration...Hoppas han kommer hem pigg och allert så han kan ta hand om dig lite sen

Kram!

Kimmie

2 oktober 2007 10:38

Jag har levt ensam med min son sedan han var 3 år och det har ju blivit lättare nu då han är större men har faktiskt gått bra hela tiden. Men så har jag ju bara ett barn.

Erika

2 oktober 2007 12:20

Hur konstigt det än låter så får man oanade krafter. Jag levde under många år som ensamstående mamma. Det gick bra, väldigt bra t.o.m Men den egna friheten var ganska så liten, för att inte säga minimal! Men jag överlevde och idag är dom vuxna-utflugna sedan länge.

Kram

tussegumman

2 oktober 2007 18:56

Man får väl krafter på något sätt man måste igenom det! Är väldigt imponerad hur man kan klara både hämtning och lämning och inköp av mat läxor allt! det blir inte en minut över till sig själv! Ha det gott/Kram Tussegumman

Millis

2 oktober 2007 19:14

Hoppas att din man snart mår bra igen!
Var rädd om dig själv också, så att du inte kör slut på dig.
Kram

UnderCover

2 oktober 2007 20:23

*nickar och håller med* Ensamstående föräldrar gör ett hästjobb! Beundransvärt!

Kram!

Cina

2 oktober 2007 20:59

Ensamstående mammor gör ett kanon jobb de är jätte duktiga!
Men nu skall du se till att du inte själv kör slut på dig!
Kramen

Filifjonkan säger

3 oktober 2007 10:59

Oj då är han på lass.Tråkigt ,,men att vara ensamstående och klara hela lasset självt det är väl en styrka som du upptäcker nu hos dig själv man kan vad man måste om än det är jobbigt bra gjort,,bra gjort du vet vad du kan nu!