trollpackan *kramar om*

3 oktober 2007 08:08

Åh*kramar om*..hemskt. det är tur att man inte vet så mycket innan vad som komma skall för då hade det ju varit omöjligt att leva...
Sköt om dig och de dina.
varma kramar och tankar!

Kimmie

3 oktober 2007 08:14

Jag beklagar att ni drabbats!
Jag har själv varit drabbad i år och tycker också att 2007 är det sämsta året någonsin.
Var rädd om dig! Kram.

maria

3 oktober 2007 09:22

Oj, *kramar om*... Ibland blir det helt enkelt för mycket av den varan... Jag håller med trollpackan, vilke tur det är att man inget vet... Stora och varma kramar!!!!

helga

3 oktober 2007 09:55

Åh, vad tråkigt att höra...STOR KRAM!!!!!!

Filifjonkan tittar på din text

3 oktober 2007 10:57

O men är det så illa kramar dig försiktigt
önskar man kunde knäppa med fingrarna bara så försvann allt ledsamt men så är det ju inte möjligt det är en blandning av livets alla ingridienser som kommer på en med jämna mellanrum,,men det är väldigt jobbigt när det sker tragedier betyder också saknad...men Håll i som jag alltid säger håll i och håll hårt..kram igen

Inger Maryissa

3 oktober 2007 12:39

Känner stor sorg och ledsenhet bakom dina rader här idag, och att detta år har varit ett svårt år.
Och ja, du har så rätt i att man ska vara rädda om varandra, för man vet inte vad som kan hända i livet.
Skickar dig en stor kram och tänker på dig.

Erika

3 oktober 2007 15:29

Förstår att du av respekt för dom det gäller, inte skriver om det på din blogg. Det gör du helt rätt i.

Från den ena sek. till den andra kan livet tar en fruktansvärd vändning. Hoppas att ni alla tar er igenom det, och trots allt tro på att det kommer nya dagar med glädjeämnen. Kanske svårt att ta in sådant nuläge.

Vi ska verkligen måna om varandra för vi vet aldrig vad som kan hända. Vi lever bara en gång på jorden, vi får inte en andra chans!

Kram och ha det så bra du bara kan!
Varma tanka till dig.

Linda

3 oktober 2007 18:54

Kramar om, livet är som en berg och dalbana, med tvära kast. Ibland när det känns som det ska vända så gör det ett tvärkast och man faller ner igen. Skickar över kramar över nätet

Babbelmoster

3 oktober 2007 19:04

Åh jag känner verkligen med dig och din familj - även om jag inte vet vad som drabbat er. Men förstår på dina ord att det är något tråkigt och jobbigt. Lämnar en bunt varma bloggarkramar till dig!!! Mina tankar är hos dig.

UnderCover

3 oktober 2007 20:08

*kramar om*

Kärleksdravel

4 oktober 2007 11:19

Man borde verkligen vara rädda om varandra...Vi är inte som katter och har 9 liv utan bara ett...En tragedi vill man inte att någon ska ha så jag känner din smärta verkligen...

Kramar om

-Nena-

4 oktober 2007 18:56

Vet inte vad jag ska skriva egentligen men jag skickar en stor kram till er.