decembertjej

22 september 2007 13:42

Jag tror att vi är alldeles för snälla mot våra barn, så snälla att vi gör dem en björntjänst. För om de inte fått hjälpa till innan de flyttar hemifrån så tror jag chansen är rätt stor att de fortsätter att leva rätt kravlöst. Har en jobbarkompis till sambon där detta är väldigt, väldigt tydligt. "Så får inte våra barn bli sen", säger sambon och jag håller med. Min dotter sköter båda kaninerna helt själv - städar, matar och grejar. Detta för att de är hennes egna. Och de hjälper till med matlagning då och då. Men de städar sina rum på tok för sällan och personligen måste jag nog bli tydligare med att ha bestämda dagar då det är städning som gäller. Punkt! Ge alla ansvarsområden (inklusive sambon) som man verkligen håller ordning på. Tyvärr blir man arbetsledare (trist) men vad fasen ska man göra? Skärpning även här alltså. Känner igen fenomenet.

Kram

Erika

22 september 2007 13:51

Naturligtvis kan du ställa krav. Ganska stora sådana enligt mig. Jag vet själv när mina var tonåringar. Jag sa ifrån på ett ganska så tidigt stadium. Slängdes kläder i en hög på golvet som skulle användas nästa dag i skolan så fick dom har det skrynkligt. Det tog inte många dagar innan dom kläderna hängde snyggt på stolsryggen. Det var inte roligt med skrynklor på kläderna. Mamma plockade nämligen inte upp efter dom.

För övrigt fick dom hjälpa till allteftersom dom växte upp. Det finns inget mer frustrerande än att slita häcken av sig och resten av f-medlemmarna bara sitter eller slappar i soffan.


Listan kan göras oändligt lång. Alla ska bidrar med sitt strå till stacken i en familj. För det mesta så tar alla för givet att Mamman är den som ska stå för hela ruljansen. Undra vilken bok det står skrivit?

Pialotta

22 september 2007 18:00

Nej men självklart ska alla hälpa till då man har ett hem och som jag förstår, jobbar du oxså. Klart som korvspad menar jag.. Om inte ungarna lär sig ta ansvar för sina rum tex. då de är ungdomar och inga små barn längre, ja då vet i sjutton när de väl ska ut på egna ben vad som händer.. de blir så vana vid att de inte behöver och får allt serverat på fat.. tänk själv hur det kan gå då med eget.. Nä det där är ingen som helst tvekan.. ge dina ungar klara derektiv.. dela upp sysslorna er emellan.. så klart mannen oxså.. va då förrådet.. det kan han ta som efterrätt senare:-)
Ha de fint och hoppas du reder ut det där, för i slutenden är det barnen som får ett helsicke senare om...Man gör inte barnen en tjänst.. tro mig tvärtom. Klart man ska skämma bort lite, men lagom är inte helt fel:-)

tussegumman

22 september 2007 18:01

Jag förstår om du är irriterad! Jag har också tre tonåringar och det ser ut som ett bombnedslag ibland! Den älste har också fått hela studiebidrag då han är 19 år men det är en kamp att få dom att hjälpa till. Man får väl hota med att dra tillbaka studiebidrag/barnbidrag eller något! Jag blir otroligt trött på detta också! Idag fick jag min yngste son efter mycket diskussioner dammsuga huset om det skall bli några bakade tårtor tills imorgon. Ha det gott/Kram Tussegumman

Millis

22 september 2007 18:22

Jodu, det där känner man igen...suck. Inte blir man piggare av att det ser ut, som en rövarkula hemma.
Sonen är snart 18 år och har mognat rejält det senaste året...önskar bara att hans far ska ta efter;)

Nina på Johangården

22 september 2007 20:21

Samma elände här också... fast nu är inte barnen hemma så mycket längre. Ha en skön kväll!

Trolltyget

22 september 2007 21:05

Ja du... har väl inte mycket att tillägga. Men var j tvungen att skriva det annars hade du ju inte sett att jag var här och gav mitt ärliga svar ;)